Man hör allt fler prata om skogens övriga värden. Med det menar man i allmänhet allt det som skogen erbjuder förutom virkesproduktionen. Jakten och viltet verkar enligt statistiken vara det övriga värde som har störst betydelse för finländarna, förutom skogsnaturen i största allmänhet. Själva jakten presenteras ofta som en del av skogens rekreationsvärden.
Viltet, eller mera specifikt vårt största klövvilt älgen, förknippas traditionellt i första hand med skogsskador. Skogs- och viltcentralen har tillsammans med många andra aktörer under de senaste åren storsatsat på att ta fram rekommendationer för ett viltanpassat skogsbruk. Rätt så enkla metoder skapar förutsättningar för tätare klövviltsstammar och skogsskador som kan hållas under kontroll. Parallellt med detta har man på basen av forskningsresultat tagit fram rekommendationer för en hållbar förvaltning av klövviltsstammarna, som i första hand styrs av jägarnas avskjutning. En selektiv jakt ger en klövviltstam som är under kontroll.
Det viltanpassade skogsbruket skapar både mat och skydd för viltet. Åtgärderna skall inte inverka på den totala skogsekonomin i någondera riktningen, utan handlar mera om en attitydförändring. Metoderna som används gynnar förutom viltet också många andra arter och den biologiska mångfalden överlag. Då viltanpassningen blir vanligare och görs på större enhetliga områden, blir också nyttan mångfalt större.
Älgen behöver tall och olika lövträd under vintern. Under sommaren är det framförallt lövträd som står på menyn. Genom att odla tall skapar man samtidigt mat åt älgen. Sådd och naturlig föryngring brukar ge så mycket tall att det också räcker till älgarna. Speciellt i samband med röjningar lönar det sig att lämna dessa trädslag eller i alla fall inte röja bort dem bara för sakens skull. Med hjälp av det viltavstötande medlet Trico kan man på ett effektivt sätt styra hjortdjurens betande och begränsa skadorna. Både för klövvilt och annat vilt kan det vara intressant att skapa viltfoder i olika kantzoner som t.ex. längs skogsbilvägar, åkerkanter, kärrkanter och under elledningar.
Vatten är mycket viktigt för alla djurarter. Genom att skapa större och mindre vattenspeglar i skogsmiljön kan vi gynna många olika viltarter. Dessa skapas främst genom att dämma upp större eller mindre sänkor eller torvmarker som kanske inte annars heller är de bästa för virkesproduktion. Storleken kan variera från några ar till flera hektar. Här har speciellt Finlands Viltcentral under senare år kommit ut med flera nya projekt. Det finns också möjligheter att söka olika former av miljöstöd för dessa projekt. Under sommarhalvåret producerar vattnet miljontals fjädermyggslarver och andra proteinrika vattendjur som sjöfågelungar lever på under sina första levnadsveckoror och som skogshönsen är beroende av då de kläcks som insekter.
Våra vanliga skogshöns har alla sina egna behov som vuxna. Gemensamt för dem alla är att de vill ha skydd i fältskiktet vilket kan skapas genom att man lämnar tätningar i samband med ungskogsröjningar och underröjningar inför avverkning. Tjädern vill ja tall och delvis asp som den kan beta i, orren behöver framför allt björk och järpen vill ha al.
Vildsvinet är en omtvistad viltart som breder ut sig i landet från sydost oberoende om vi vill det eller inte. Den finns redan talrik speciellt i de östra delarna av landet och man förutspår att stammen kan sprida sig relativt snabbt till andra delar av södra och mellersta Finland om det blir snöfattiga och milda vintrar. Låt oss lära oss mer om dessa nassar, så att vi kan förvalta även denna viltart på ett effektivt och förnuftigt sätt i framtiden. För skogsbruket ställer vildsvinen inte till med några större utmaningar utan fungerar mer som en naturlig markberedare.
Viltets värde är på stigande. Som exempel kan nämnas att fastighetspriserna i de södra delarna av Sverige korrelerar mera med mängden vilt i markerna än med virkesmängden och virkespriserna. Virket är ekonomiskt sett och kommer förhoppningsvis alltid att vara det absolut värdefullaste värdet på en skogsfastighet, men viltet blir ofta en god tvåa. Viltets värde för skogsägaren tas oftast ut som rekreation eller i form av viltkött. . Skogsägaren sitter här i en privilegierad ställning eftersom viltet och jakträtten tillhör markägarna. Genom viltanpassat jord- och skogsbruk och en selektiv jakt i samarbete på större områden, kan vi upprätthålla starka viltstammar och samtidigt minimera viltskadorna. Allt fler ser jakten igen som ett sätt att skaffa mat. Känslan av att själv kunna skaffa råvaran till helgens middag är stark. För allt fler skogsägare och företagare inom viltbruket är det upplevelserna kring viltet och olika former av arrangemang kring detta som idag skapar nya jobb och möjligheter på landsbygden.
Tomas Landers
Kundchef, Tilanhoitajat – Skogssällskapet Finland Oy Ab
I PEFC-kriterium 29: Förutsättningarna för mångbruk av skogarna främjas, förutsätter man att skogsorganisationerna och jaktorganisationerna samarbetar för att
motverka viltskador, främja viltvården och trygga viltets livsmiljöer.